T-t-t. Detta uttryck myntades antagligen av Sladdis. Det är ett ljud som visar på att man känner sig besviken och missnöjd. Eftersom det ofta använts i diverse msn- och facebook-konversationer har vi även lärt oss att stava det; t-t-t. Säg bokstaven T men dra in den och upprepa. Likt en hamster eller valfri gnagare. För att göra det enklare spelade vi även in en film. Enjoy!
tisdag 31 augusti 2010
torsdag 20 maj 2010
Musik
Musik - En kategori på Familjen Gödhs blogg är 'Musik ska byggas utav glädje' och den uppdateras titt som tätt med det bästa i musikväg. För att bli på det klara med vad Familjen lyssnat på de senaste åren har vi satt ihop en spotifylista som ni hittar HÄR. Allt från sönderspelade Mr Jones, till bilräjv med Blümchen vidare till dansanta bitar med Håkan. Lyssna och njut. (Tipsa gärna om mer i kommentarerna)
söndag 9 maj 2010
Antoni Gaudí
Gaudí - Mannen. Myten. Legenden. Han inspirerar hela Familjen oh så väl! Född och död i Barcelona (1852-1926) och har flera intressanta & häpnadsväckande byggnader i bagaget så som Casa Milà och Casa Batlló. Men den Familjen verkligen fick upp ögonen för var Sagrada Familia. Sikken känsla! Ett torn där, ett sandslott med granar & fåglar... en pippifågel där, osså lite.. frrrrruckt! aahh! Familjen kan inte annat än att älska det och om något görs på sitt sätt lite halvflummigt med en stor touch av KÄNSLA så görs det ala Gaudí.
En tragisk trivia är att Gaudí dog överkörd av en spårvagn. Han hade då helt dragit sig undan offentligheten och var så illa klädd att ingen längre kände igen honom. En taxichaufför vägrade köra honom till sjukhuset och hans lik hittades till slut på ett sjukhus för fattiga. Jävla oflyt. Men oh siken berömmelse han har skaffat sig. Och Sagrada Familia är ännu inte färdig.
En tragisk trivia är att Gaudí dog överkörd av en spårvagn. Han hade då helt dragit sig undan offentligheten och var så illa klädd att ingen längre kände igen honom. En taxichaufför vägrade köra honom till sjukhuset och hans lik hittades till slut på ett sjukhus för fattiga. Jävla oflyt. Men oh siken berömmelse han har skaffat sig. Och Sagrada Familia är ännu inte färdig.
torsdag 6 maj 2010
Schtekfar
Schtekfar träffade vi på resan till Spanien 2008. Egentligen är nog någon av färderna menade att skriva det här, så om ni kan vara vänliga att kommentera här under så fixar vi det lätt sen. Han var trevlig.
Relaterad gödhipedia:
Relaterad gödhipedia:
LÄEP
LÄEP - En livsfilosofi som alla i Familjen Gödh lever efter. Livet Är Ett Party. Detta har tryckts på tröjor och fungerar som ett av Familjen Gödhs äldsta slagord.
BÅBSASSHTS AB
BÅBSASSHTS AB - En förkortning som alla har glömt av vad den står för. Antagligen kommer Sladdis ihåg det, men det är inget vi ens orkar skriva ner. Det hela började när Sladdis & Slappis upptäckte hur jävla bra de var på att göra scones, detta spårade ut och BÅBSASSHTS AB startades med en affärsidé om en sconesbod på exempelvis Lindholmen. Denna idé gick i stöpet och likaså gjorde tryckningen av Prickiga kokoboken med samlade bästa recept. I oktober 2009 startades bloggen Interesting Pancakes, en blogg av samma pojkar som ännu en gång försökte sig på något med mat. Inspirationen kom efter en pannkaksmiddag där pannkakorna mer och mer kom att likna katter och rymdskepp. Idag verkar bloggen ligga på is.
Update i februari 2011: Numera har bloggen tagits upp igen som ni kan läsa HÄR. Och kanske ännu bättre är lanseringen av Prickiga Kokboken som planeras nångång under sommaren 2011.
Relaterad Gödhipedia:
Update i februari 2011: Numera har bloggen tagits upp igen som ni kan läsa HÄR. Och kanske ännu bättre är lanseringen av Prickiga Kokboken som planeras nångång under sommaren 2011.
Relaterad Gödhipedia:
- Interesting Pancakes
- Prickiga kokoboken
onsdag 5 maj 2010
Hxzcqahn Heilstroemqzic
Hxzcqahn Heilstroemqzic - Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är ER!
Ett citat från den ukrainske filosofen som satt sina spår hos Familjen Gödh.
Ett citat från den ukrainske filosofen som satt sina spår hos Familjen Gödh.
Familjen Gödhs begynnelse
Sportfar skrev ihop en novell om när Familjen fann varandra för första gången. Läs och fäll en tår.
Det var en gång ett antal år tillbaka. Familjen, som vid det knappt var medvetna om sitt släktskap, skulle bege sig på semesterresa till det idylliska lilla samhället Tourettes de Mar. LLoret de Mar om man ska va petnoga och [jorätt de maaar] om man är jobbig. Även om man vid det laget inte hade en aning om att man delade en del mer och mindre gynnsamma genuppsättnigar så hade man ändå någonting på känn. Kanske var det den känslan som gjorde att samtalet gled in på några av de yngre i resesällskapets mindre priviligerade uppväxter. Historier från ett antal av ukrainas allra mest luggslitna barnhem, där de små pojkarna hade stött på skäggiga bambatanter, hemmagjorda blonderingar och rave-färgade nätstrumpbyxor kom upp till ytan. När de nu pubertala pojkarna på bussresan mot Spaniens pärla för första gången berättade om sina upplevelser och på näthinnan fast etsade syner rann en och annan tår nedför deras fjun-skäggiga kinder. Man skulle lätt kunna tro att minnet av mandomsprov bestående i häv av liten vodkahink som femåring eller tanken på hur en skvätt kvarglömt kärnkraftsavfall på den asfalterade gården brände hål i de (nästan) splitternya tubsockarna som nån välvillig partille-johnny lämnat i en UFF-container fick pojkarna att gråta av sorg, men icke! Istället var det lyckonostalgiska tårar. Tårar som saknade den trygga, familjära stämningen på branhemmet och den gemensamma undran bland alla pojkvaskrar där - vem är min far?
Två av männen i församlingen på bussen var dock ett par år äldre. De satt mest tysta under pojkarnas historieberättande och tyckte sig känna igen något i vart ett av de små naiva ansikterna. Männen funderade på om det var den kroniskt orena hyn de kände igen från sina egna tonår, eller kanske rent av grannens mohawk-frisyr? Tillslut började pusselbitarna falla på plats. Bilderna som nu projicerades fram i männens huvud visade kvinnor från ukrainas alla hörn. Kvinnor men bröst ner till knäna, kvinnor med lite för stora muskler för att helt säkert vara just kvinnna, kvinnor i höga vita lackstövlar med stilettklack och kvinnor med torskar som arbetsgivare. Insikten som började ta form i männens huvud var en smula omvälvande. Utan att tänka på det vände de sig mot varandra och såg sina egna tankar speglas i en mycket vacker mans ögon mittemot. Där och då fann far och far varandra. Två män som levt samma tvivelaktiga liv, försörjt sig på buffel och båg längst ukrainas smala landsvägar och som låtit sig roas av kvinnor i de gråa små hålor till byar de passerat förbi. Männen insåg nu att de inte bara var två män som just funnit sin själsfrände utan dessutom fäder. Fäder till ett gäng pojkar i olika åldrar, men med samma lätta ukrainska brytning som nu av någon underlig anledning hade kommit att hamna på samma buss påväg till en av spaniens exklusivaste semesterorter.
Fäderna, som hade det östeuropeiska tänket, kände ingen anledning till att dra ut på någonting utan lade fram sin "Teorin om Familjen Gödh" för pojkarna. Efter några minuters intensivt pusslande med födelsetal, byfestivaler, graviditetsmånader och mediokra dejter som avslutats med ett "spatsiba för maten och hejdå" kom man fram till att det hela nog kunde stämma. Kanske var det en familj som satt där på bussen. Fäder och söner med samma blod pumpandes runt i ådrorna. Allting tydde på det. Det va den lille pojken, Sladdis, som hade komit till då en utav fäderna hade åkt tillbaka till hemlandet ett antal år efter att han egentligen flyttat till Sverige och därav pojkens ringa ålder i förhållande till de övriga. Sladdis var precis som alla sladdbarn bortskämd och i stort behov av uppmärksamhet men väldigt söt och lekfull. Alla de övriga sönerna tycktes älska att leka med lillgrabben. Matis var näste son. Det var en rund och go liten pojke med stor aptit på livet (bland annat). Denna sonen verkade ha en humor som fick de övriga grabbarna att kikna av skratt. Slappis va den av sönerna som hade suttit mestadels tyst under berättelserna från barndomen. Inte för att han inte hade något att säga utan för att han helt enkelt inte orkade bry sig. En smula håglös alltså men med ett väl utvecklat sinne för Klipp&Klistra vilket värdesätts mycket högt på ukrainska företag där det ofta finns något att limma ihop. Efter ett tag drog han en av farsorna åt sidan och ville höra om den romantiska kväll då han blev till. Dessvärre var fadern ifråga tvungen att krossa den lille romantikerns hjärta. Mer om den en annan gång. Med ett par glasögon utan styrka nedhasade på nästippen satt Snillesonen och log inställsamt mot fäderna som inte riktigt förstod när denne mycket speciella pojke försökte berätta om sitt intresse för mikrobiologi. Fäderna tröstade sig dock med att deras framtida försörjning förhoppningsvis var säkrad samt att denne son tog hand om sina småsyskon som om han vore deras far. Ett stort hjärta hade han alldeles klart vilket skulle kunna låta fäderna slippa undan en del besvärlig ansvar med föräldramöten och annat trassel. Näste son gjorde tafatta försök att får uppmärksamhet och kärlek av sina nyfunna fäder genom att bjuda in dem till diverse svartklubbar i Londons utkant där han utlovade hög kändisfaktor men var noga med att påpeka med att han skulle "skämmas som en polack på en hästrygg" om fäderna inte bytte manchesterbrallorna mot ett par svarta cheap monday. Det var credsonen sätt att visa sin uppskattning. Även om han ville verka cool så var hans höga pepp-faktor inte att ta miste på och den smittade effektivt av sig på allt i hans omgivning. "Ett litet lyckopiller" skrockade Gödhfar och tänkte sig väl närmast en jämförelse med diverse förbjudna substanser han intagit på ett gästabud i norra ukraina. Med en hjärta-och-smärta-låt av john/jack/joshua/mayer/johnsson/radin på repeat i ipoden satt dottersonen och kände sig lite utanför. Det luktade svett och snus. Tillsist tog han sig dock mod och frågade om fäderna ville leka 20 frågor. Detta var givetvis något som uppskattades och framförallt det faktum att dottersonen var alldeles för snäll för sitt eget bästa och lät fäderna vinna varje gång. Ett lyckligt leende spred sig över de båda äldre männens ansikten. En som redan hade krupit upp i Gödhfars knä var lille Janos. Han var så nära ett kärleksbarn en prostituerad ukrainska med leopardbehån utanpå t-shirten och en MYCKET enkel ukrainsk luffare någonsin skulle kunna få till. Dock krävde han vad man i hunduppfostringsböcker skulle kalla för "en mycket fast hand". Fäderna kände igen det svajjande humöret från en kvinna i Kievs förorter. Schteksonen försvarade sin seglarjacka med att den var "top notch" och undrade om fäderna hade hört talas den sofistikerade drink som blivit uppkallad efter honom. Det hade fäderna inte, men de ville gärna höra vad den innehöll? Receptet krafsades ner på baksidan av ett NK-kvitto. 1fl Jeltzin + 1fl ramlösa. Fäderna kände att den här sonen skulle nog bli svår att hålla i schack, men de visste samtidigt att de älskade honom mycket.
En timme senare kom Sladdis krypande genom bussgången och höll upp ett slitet fotografi. Det föreställde en pojke med bus i blicken. Fäderna skrattade och utbrast i kör: Svetlana! Det var namnet på det lille busfröets moder. Man hade aldrig tråkigt med den kvinnan konstaterade sportfar drömmande. Creddis, som satt och smoothade på ett säte bakom fäderna, inflikade att man hade minsann aldrig tråkigt med den loste sonen på bilden heller. Sladdis, som trots sina unga år hade ett mycket utvecklat känsloliv, uppfattade en svag skugga av saknad över creddis ansikte och tog sin brors hand till tröst.
Gödhfar, som är mycket för livets goda och allt som hör därtill, la en arm om axlarna på sin nye livskamrat. Denne påstod sig vare en sportig typ, men det yttrade sig sällan i handling. De lutade sig tillbaka och tänkte bägge två "det här kommer bli en resa att minnas.
Relaterad gödhipedia:
Det var en gång ett antal år tillbaka. Familjen, som vid det knappt var medvetna om sitt släktskap, skulle bege sig på semesterresa till det idylliska lilla samhället Tourettes de Mar. LLoret de Mar om man ska va petnoga och [jorätt de maaar] om man är jobbig. Även om man vid det laget inte hade en aning om att man delade en del mer och mindre gynnsamma genuppsättnigar så hade man ändå någonting på känn. Kanske var det den känslan som gjorde att samtalet gled in på några av de yngre i resesällskapets mindre priviligerade uppväxter. Historier från ett antal av ukrainas allra mest luggslitna barnhem, där de små pojkarna hade stött på skäggiga bambatanter, hemmagjorda blonderingar och rave-färgade nätstrumpbyxor kom upp till ytan. När de nu pubertala pojkarna på bussresan mot Spaniens pärla för första gången berättade om sina upplevelser och på näthinnan fast etsade syner rann en och annan tår nedför deras fjun-skäggiga kinder. Man skulle lätt kunna tro att minnet av mandomsprov bestående i häv av liten vodkahink som femåring eller tanken på hur en skvätt kvarglömt kärnkraftsavfall på den asfalterade gården brände hål i de (nästan) splitternya tubsockarna som nån välvillig partille-johnny lämnat i en UFF-container fick pojkarna att gråta av sorg, men icke! Istället var det lyckonostalgiska tårar. Tårar som saknade den trygga, familjära stämningen på branhemmet och den gemensamma undran bland alla pojkvaskrar där - vem är min far?
Två av männen i församlingen på bussen var dock ett par år äldre. De satt mest tysta under pojkarnas historieberättande och tyckte sig känna igen något i vart ett av de små naiva ansikterna. Männen funderade på om det var den kroniskt orena hyn de kände igen från sina egna tonår, eller kanske rent av grannens mohawk-frisyr? Tillslut började pusselbitarna falla på plats. Bilderna som nu projicerades fram i männens huvud visade kvinnor från ukrainas alla hörn. Kvinnor men bröst ner till knäna, kvinnor med lite för stora muskler för att helt säkert vara just kvinnna, kvinnor i höga vita lackstövlar med stilettklack och kvinnor med torskar som arbetsgivare. Insikten som började ta form i männens huvud var en smula omvälvande. Utan att tänka på det vände de sig mot varandra och såg sina egna tankar speglas i en mycket vacker mans ögon mittemot. Där och då fann far och far varandra. Två män som levt samma tvivelaktiga liv, försörjt sig på buffel och båg längst ukrainas smala landsvägar och som låtit sig roas av kvinnor i de gråa små hålor till byar de passerat förbi. Männen insåg nu att de inte bara var två män som just funnit sin själsfrände utan dessutom fäder. Fäder till ett gäng pojkar i olika åldrar, men med samma lätta ukrainska brytning som nu av någon underlig anledning hade kommit att hamna på samma buss påväg till en av spaniens exklusivaste semesterorter.
Fäderna, som hade det östeuropeiska tänket, kände ingen anledning till att dra ut på någonting utan lade fram sin "Teorin om Familjen Gödh" för pojkarna. Efter några minuters intensivt pusslande med födelsetal, byfestivaler, graviditetsmånader och mediokra dejter som avslutats med ett "spatsiba för maten och hejdå" kom man fram till att det hela nog kunde stämma. Kanske var det en familj som satt där på bussen. Fäder och söner med samma blod pumpandes runt i ådrorna. Allting tydde på det. Det va den lille pojken, Sladdis, som hade komit till då en utav fäderna hade åkt tillbaka till hemlandet ett antal år efter att han egentligen flyttat till Sverige och därav pojkens ringa ålder i förhållande till de övriga. Sladdis var precis som alla sladdbarn bortskämd och i stort behov av uppmärksamhet men väldigt söt och lekfull. Alla de övriga sönerna tycktes älska att leka med lillgrabben. Matis var näste son. Det var en rund och go liten pojke med stor aptit på livet (bland annat). Denna sonen verkade ha en humor som fick de övriga grabbarna att kikna av skratt. Slappis va den av sönerna som hade suttit mestadels tyst under berättelserna från barndomen. Inte för att han inte hade något att säga utan för att han helt enkelt inte orkade bry sig. En smula håglös alltså men med ett väl utvecklat sinne för Klipp&Klistra vilket värdesätts mycket högt på ukrainska företag där det ofta finns något att limma ihop. Efter ett tag drog han en av farsorna åt sidan och ville höra om den romantiska kväll då han blev till. Dessvärre var fadern ifråga tvungen att krossa den lille romantikerns hjärta. Mer om den en annan gång. Med ett par glasögon utan styrka nedhasade på nästippen satt Snillesonen och log inställsamt mot fäderna som inte riktigt förstod när denne mycket speciella pojke försökte berätta om sitt intresse för mikrobiologi. Fäderna tröstade sig dock med att deras framtida försörjning förhoppningsvis var säkrad samt att denne son tog hand om sina småsyskon som om han vore deras far. Ett stort hjärta hade han alldeles klart vilket skulle kunna låta fäderna slippa undan en del besvärlig ansvar med föräldramöten och annat trassel. Näste son gjorde tafatta försök att får uppmärksamhet och kärlek av sina nyfunna fäder genom att bjuda in dem till diverse svartklubbar i Londons utkant där han utlovade hög kändisfaktor men var noga med att påpeka med att han skulle "skämmas som en polack på en hästrygg" om fäderna inte bytte manchesterbrallorna mot ett par svarta cheap monday. Det var credsonen sätt att visa sin uppskattning. Även om han ville verka cool så var hans höga pepp-faktor inte att ta miste på och den smittade effektivt av sig på allt i hans omgivning. "Ett litet lyckopiller" skrockade Gödhfar och tänkte sig väl närmast en jämförelse med diverse förbjudna substanser han intagit på ett gästabud i norra ukraina. Med en hjärta-och-smärta-låt av john/jack/joshua/mayer/johnsson/radin på repeat i ipoden satt dottersonen och kände sig lite utanför. Det luktade svett och snus. Tillsist tog han sig dock mod och frågade om fäderna ville leka 20 frågor. Detta var givetvis något som uppskattades och framförallt det faktum att dottersonen var alldeles för snäll för sitt eget bästa och lät fäderna vinna varje gång. Ett lyckligt leende spred sig över de båda äldre männens ansikten. En som redan hade krupit upp i Gödhfars knä var lille Janos. Han var så nära ett kärleksbarn en prostituerad ukrainska med leopardbehån utanpå t-shirten och en MYCKET enkel ukrainsk luffare någonsin skulle kunna få till. Dock krävde han vad man i hunduppfostringsböcker skulle kalla för "en mycket fast hand". Fäderna kände igen det svajjande humöret från en kvinna i Kievs förorter. Schteksonen försvarade sin seglarjacka med att den var "top notch" och undrade om fäderna hade hört talas den sofistikerade drink som blivit uppkallad efter honom. Det hade fäderna inte, men de ville gärna höra vad den innehöll? Receptet krafsades ner på baksidan av ett NK-kvitto. 1fl Jeltzin + 1fl ramlösa. Fäderna kände att den här sonen skulle nog bli svår att hålla i schack, men de visste samtidigt att de älskade honom mycket.
En timme senare kom Sladdis krypande genom bussgången och höll upp ett slitet fotografi. Det föreställde en pojke med bus i blicken. Fäderna skrattade och utbrast i kör: Svetlana! Det var namnet på det lille busfröets moder. Man hade aldrig tråkigt med den kvinnan konstaterade sportfar drömmande. Creddis, som satt och smoothade på ett säte bakom fäderna, inflikade att man hade minsann aldrig tråkigt med den loste sonen på bilden heller. Sladdis, som trots sina unga år hade ett mycket utvecklat känsloliv, uppfattade en svag skugga av saknad över creddis ansikte och tog sin brors hand till tröst.
Gödhfar, som är mycket för livets goda och allt som hör därtill, la en arm om axlarna på sin nye livskamrat. Denne påstod sig vare en sportig typ, men det yttrade sig sällan i handling. De lutade sig tillbaka och tänkte bägge två "det här kommer bli en resa att minnas.
Relaterad gödhipedia:
tisdag 4 maj 2010
En helt okej semester
En helt okej semester - Dokumentär om Familjen släppt under GÖDH Productions inspelad 2008 med premiär samma år. Det var ungefär här den officiella sagan om Familjen Gödh började. Mesta del av filmen utspelar sig i Lloret de Mar, i en buss eller en liten del i Barcelona.
Att förklara vad den handlar om är inte lätt så därför skiter vi i det. Bättre att vi bjuder på trailern här nedanför. Kort kan man dock nämna att det var här alla fick sina far/son-namn och träffade Schtekfar.
Relaterad gödhipedia:
Att förklara vad den handlar om är inte lätt så därför skiter vi i det. Bättre att vi bjuder på trailern här nedanför. Kort kan man dock nämna att det var här alla fick sina far/son-namn och träffade Schtekfar.
Relaterad gödhipedia:
Familjen Gödhs Personligheter
Familjen Gödh - består av ett gäng personer som alla går under olika individuella namn. Alla har såklart sina egenskaper och intressen, som hela tiden ändras, men i slutändan passar dom bra ihop ändå. Man skulle kunna säga att Familjen har en slags grundgrupp som umgåtts sen Jesus gick i kortbyxor men till gruppen glider personer in och ut hela tiden. Mest in. Dom tycker om att hänga i grupp.
En kort introduktion till vissa av familjemedlemmarna med otrolig ljudkvalitet hittar ni här.
Relaterad gödhipedia:
En kort introduktion till vissa av familjemedlemmarna med otrolig ljudkvalitet hittar ni här.
Relaterad gödhipedia:
Gödhipedia
Gödhipedia - Familjen Gödhs egna lexikon som används för att bena ut och förklara alla uttryck, förkortningar, begrepp och annat internt för folk både i och utanför Familjen som inte hängt med på allt. Mycket nöje.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
